Det är något speciellt med utgångar i den här staden, man vet alltid hur dom slutar. Man sitter på en förfest som är rätt seg de första timmarna, sen får någon den otroligt revolutionerade idén att vi ska ta fram en kortlek och köra någon form utav krökar spel. Ett Krökar spel som på alla sätt och vis är så nära det pubertala träsk som man tog steget ifrån för X antal år sedan. Men vad fan spelar det för roll? Det är sjukt jävla kul! När man åkt dit cirka 10 gånger på rad så är man ganska farlig, man är så nära fördärvet man kan komma. Men man räddar sig genom att vinna några i rad och är åter igen med i matchen. Lagom svinig och otroligt övertänd så tar man några vingliga steg ner mot staden för att träffa precis samma folk som man träffar varje helg. helt magiskt tråkigt, men man står där och ljuger och pratar om samma saker som helgen innan. när det börjar bli tråkigt så tar man stegen till "Kebban" för att fortsätta med samma meningslösa snack. Helt otroligt värdelöst, men ändå utsätter man sig för det här precis varje helg.Varför?För att vi trivs med det... måste vara så.
KOM TILL TUNA OCH FESTA, NI KOMMER INTE ATT ÅNGRA ER!
söndag 28 oktober 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar