Alex Schulman precis som Kent?

Har ni tänkt på att man kan ha förutfattade meningar om en person som man aldrig har träffat. Man kan känna en avsky för allt han gör.


Sen vänder det helt. Man uppfattar personens storhet.


Personen jag pratar om är Alex Schulman.

Jag spydde galla över honom när jag för första gången upptäckte honom.

Men med tiden så växte hatet till något annat, jag började tycka om det denne man, som tandfen tycks ha blundat för, skrev.

Han har gåvan att kunna skriva en text och beskriva miljön på ett vis som gör att det känns som att man själv är på plats.

Det är ett bra betyg.


Jag kommer att tänka på gruppen Kent (förövrigt ett av Schulmans hatobjekt).


Det bästa med Kent, förutom att musiken är fantastisk, är att de så tydligt visar upp Jantelagssvensken i sin mest motbjudande och patetiska kostym.


Kent är hatade för att de är stora, inte för att de som hatar dem har lyssnat på deras musik och konstaterat att de inte gillar den.


Det är precis vad Kent gillar och vill.

Citat Jocke: "man vill göra musik som är så bra att de som hatar oss börjar hata oss ännu mer bara för att det är så jävla bra".



Känns lite som att Schulman jobbat på samma vis.

Bara en tanke som slog mig.

Kan ju ha fel.

Förmodligen har jag det.

Ehh, skitsamma.

Vissa helger så brukar jag starta morgonen med att äta precis det jag känner för.

Känns liksom som en belöning för hela den vecka som man tagit sig igenom. Kan man kalla det helg lyx?


Idag blev det följande:





Kanske inte ser mycket ut för världen men för mig innebär det en bra start på dagen.

Nu kan inte något gå fel. inte sant?



Nu kör vi!

Otäckt beteende

Tänkte på en sak.


Förresten, har ni tänkt på att jag oftast börjar ett inlägg med "tänkte på en sak", "Jag kom på en sak" osv?

nehe, skitsamma då.



Jo jag tänkte på en sak.

Om man städar en fredag och sedan åker och handlar, hur gammal är man då?

Är man 40+, 50+ eller 60+?


Jag blir lite rädd för mig själv ibland.

Friday = ???

Idag blev stod städning på agendan.

Har varit Bagdad här hemma under en längre tid så jag kände att jag var tvungen att ta tag i det. Resultatet blev bättre än väntat faktiskt.

Jag tog mig även tiden att rensa i en massa lådor som varit orörda i många år. Jag hittade gamla kontoutdrag ifrån 1999.

Låter det som att jag gör det här ofta?

Nej inte direkt.

Nu är det gjort och jag kan lugnt luta mig tillbaka och njuta av.....

...Ja vad ska jag njuta av?


Jo!

Det är fredag, och hur firar vi då?



Jo med en fredags whiskey!



Ikväll blir det en stadig sate, det är jag faktiskt värd..

Samtal som utspelar sig i bilen påväg hem

Kompis: Jag börjar bli riktigt hungrig nu.
Jag: Ok, jag är mätt. Åt en stadig matlåda.
Kompis: mm, det är inte fel.
Jag: Men jag är ganska begränsad i mitt mat lagande.
Kompis: Ja man har inte mer än 10 rätter som man varierar mellan.
Jag: 10 rätter? Jag har inte många alls. Just nu kör jag bara på min korvgryta!
Kompis: Ja men det är ju inte dumt. Jag brukar göra min med lök,färska champinjoner, ketchup och cream fraiche.
Jag: Ja det är ju det vanligaste.
Kompis: Finns ju många cream fraiche med så goda smaker!

Tystnad...

Jag: Vad fan sitter vi och pratar om? Hur gamla är vi egentligen? Vi pratar om cream fraiche!
Kompis: Ja det kanske blev lite konstigt där.


Tystnad....

Kompis: Jag tycker speciellt om en Cream fraiche med paprika och chili, blir kanon smak.
Jag: Sluta nu! det räcker där....


sen så sa vi inte så mycket mer i bilen...

svininfluensan

Jag hade en tanke att lägga mig tidigt ikväll, men så blev det ju självklart inte.

Tänkte dock att jag skulle upplysa er lite om vad jag tycker om hela den här hysterin med svininfluensan.


Jag köper inte det här pratet alls. Media smäller upp det så man nästan kan tro att jordens undergång är nära.

Men inte nog med att dom förstorar upp det, minns ni hur dom skrev om att vaccinet inte kommer räcka till alla? Hur folk skulle bli utan sprutan och leva i livsfara?

Nu när vaccinet är på plats, vad gör tidningarna då? Jo dom börjar istället skriva om hur farligt vaccinet är och hur folk ska säga nej till det.


Är inte det här en jävla dubbelmoral?


Blir så jävla trött på tidningar som Aftonbladet och Expressen.


Dom kan fara åt helvete....

Tänkte bara...

...flika in med att "vem kan slå Filip & Fredrik" har höjt värdet på dessa annars så tråkiga söndagar.

Det tycker vi om, inte sant?

Fredagsdrinken!?

Idag är det fredag och vet ni vad det bästa är?

Det bästa är att då får man ta en fredagsdrink, precis som Magnus Uggla gör ni vet?


I mitt fall blir det ingen drink. Istället kör jag på ett säkert kort, där jag vet att jag inte bli besviken.

Många skulle kunna peka med fingret och säga att det är tråkigt.

Men jag bryr mig inte. Jag trivs bättre med det säkra. Då blir jag inte besviken.



Fast då vet man heller inte om man missar något. Inte sant?

Kanske måste man gå utanför den där ramen då och då, bara testa lite lätt med ena foten.


Det kanske finns något man gillar där ute?


Men inte jag. Jag kommer sitta och smutta på min whiskey och bara koppla av.

För det är fredag kära vänner. Då njuter vi av det vi gillar allra mest!





(Fotnot: Man har inte alltid råd med den whiskeyn man gillar allra mest)

Svart katt och jag känner mig som Rudolf

Jag var precis ute och sprang. Eller precis, det var ungefär en timma sedan.

Jag är inne i en nyttighets period kan man säga. Jag har helt slutat äta skräpmat och beger mig nästan varje kväll ut för att springa en runda.

Det känns bra efter en sommar med mycket grillat och en hel del öl.

Öl är gott.



Jag sprang igenom ett villaområde och plötsligt så springer det en svart katt över vägen.

Min första reaktion är rätt underlig.


Snabbt vrider jag huvudet över vänster axel och spottar snabbt tre gånger.


Jag tänkte nöjt det där klarade jag av bra.


Jag joggar vidare men kommer på efter en stund att det är ett rätt lustigt beteende.

Varför gjorde jag så?


Är det så inpräntat i den svenska folktron?

Sväljer vi denna vidskepelse helt?


Jag kände mig bara jäkligt dum när jag sprang vidare.

Tänkte att det är nog bara jag och pappa Rudolf i Sune som gör sådant här.

Stelt i hissen

Har ni tänkt på alla dessa stela konversationer som ofta sker när man åker hiss med en granne som man saknar den där rätta kontakten med?

Jag har en del riktigt bra grannar, trevliga och pratglada.

Men det finns en som jag är lite rädd för. Jag vet att varje gång vi stöter på varandra så kommer det bli stelt. Nästan en pinsam tystnad redan innan vi ställt oss i hissen.

I hissen försöker jag fästa blicken på något för att sedan hålla den där resten av resan ner.


Men det går inte.


Denna tystnad tar kål på mig. Jag klarar inte av den. Den är hemsk.


Jag ser på honom att han står och vrider på sig. Kunde han hoppa ur hissen så skulle han göra det.



Till slut säger jag, "Ja nu börjar det här hemska vädret!"

Han nickar instämmande och säger, "ja nu kommer rusket".


Jag blir så förbannad på mig själv. Hur kan jag sjunka så lågt så jag tar klivet till en sådan där vidrig väderpratare?



Jag tar alltid avstånd från sådant tomt prat.

Därför inser jag att jag tar avstånd från mig själv just nu och det blir lite tokigt.


Men i denna panik så var det den enda utvägen.


Jag lämnar hissen med raska steg och muttrar till mig själv att nästa gång, se då till att kolla i kikhålet på dörren innan du kliver ut!

Att skjuta det viktigaste framför sig

Jag har fantastiskt mycket i skolan just nu.

Men istället för att ta tag i allt och få det gjort så hittar jag alltid anledningar till att inte sätta mig ner och läsa.

Det kan vara allt från att tända lampor i lägenheten till att ta tag i den där disken som jag gått förbi ett par dagar.

Jag finner det mycket viktigt att ge mig ut för att springa, för jag kan ju inte låta konditionen förfalla allt för mycket.


Jag passar även på att gå ner med sopporna, för påsen är ju faktiskt full.


Jag plockar även fram dammsugaren och tar tag i den där städningen, för den gjordes ju faktiskt inte förra veckan.


Jag reser mig upp och tittar ut, för det var ju faktiskt något som lät där nere på gatan.



Jag tänker att jag borde även skriva ett blogg inlägg, för det har jag ju faktiskt inte gjort idag.


Nu sitter jag här och tänker på om det finns fler saker jag bör göra, som är viktigare än det som väntar, men jag kommer inte på något.

Då finns det bara en sak att göra.

Ta tag i mitt pluggande, för det har jag ju faktiskt inte gjort idag...

Skulder

En sak som jag stör mig fantastiskt mycket på, vet ni vad det är?

Det är folk som inte betalar tillbaka sina skulder.

Men vet ni vad det värsta är?

Det är när dom vägrar att svara i telefon när man ringer.

Jag tycker det är så fruktansvärt lågt så att det är pinsamt.



Kände bara att jag ville få det sagt. Lätta på trycket liksom.

Nu glömmer vi det här kära vänner.


Det här ska ju vara en positiv blogg. Man måste gilla läget, inte sant?


Gill-la-la-la-la-läget!

Gill-la-la-la-la-läget

Satt precis och kolla igenom inlägg som jag skrev för ungefär ett år sedan. Har även några i utkastet som inte publicerats.

Kan inte låta bli att tänka på hur dåligt jag måste mått då.

För nästan alla inlägg som jag skrev hade ord som hat, förakt och ångest.


Faktiskt ingen rolig läsning alls.

Men så kan det ju vara i livet. Inte sant?

Det går upp och ner..


Nu har jag en helt annan inställning till problem.

Så fort något går dåligt så tänker jag på Tomas Ledins - Gilla läget.

För att ge några exempel!

"åh nej, frost och is på rutorna på bilen"

Gill-la-la-la-la-läget!


"åh nej, min tenta gick åt helvete"

Gill-la-la-la-la-läget!


"Åh nej, jag halka precis och bröt benet"

Gill-la-la-la-la-läget!


"Åh nej, den där tjejen hade ju klamydia"

Gill-la-la-la-la-läget!


När det är som i sista exemplet så är det aldrig fel att sjunga den två gånger istället för en.





Detta uttryck är ju fantastiskt och det är taget ifrån pappa-bloggaren Alex Schulman.

Vakna tidigt en lördagsmorgon

Vissa lördagar så brukar jag ställa klockan ganska tidigt och vakna upp till "Ring så spelar vi" för att senare övergå till "Melodikrysset".


Finns en speciell känsla med det.

Jag kastas tillbaka 20 år i tiden och är tillbaka i föräldrarhemmet.

Pappa brukade alltid på lördagsmorgonen gå upp innan oss för att laga frukost.

Han satte alltid på radion och just dessa program gick varmt varje lördag, det slog aldrig fel.

Jag vet inte hur många gånger jag vaknat upp till det.

Jag kan vinjetterna till dessa två program utan och innan.

Kan låta konstigt men det är ett av mina bästa minnen från barndomen.

Så svenskt det bara kan bli...Men svenskt är fint, inte sant?

23:35

Halv 11. Jag borde egentligen ligga och sova nu.

Varför är det alltid så här?

Jag menar varje morgon vaknar jag upp med känslan av att ha legat i koma i 20 år.

Ja är så fruktansvärt nära att bara stänga av alarmet och somna om.

Jag muttrar ilsket när jag reser mig ur sängen, "lägg dig nu i tid imorgonkväll så slipper du denna satans pina".


Lyder jag detta råd?

Nej, aldrig!


Förstår inte att jag aldrig kan lära mig. Hur satans svårt kan det vara?

MJ - This Is It

Jag tänkte på en sak idag. Jag hörde "This is it" på radio.

Kan inte låta bli att få en olustkänsla i magen.

Michael Jackson har knappt hunnit bli begravd (nåja) innan hans familj släpper en "ofärdig" låt som han gjort. En demo som, om MJ hade fått bestämma, förmodligen aldrig hade fått se dagsljuset.

Låten hade säkert kunnat bli en hit men den är inte på långa vägar färdig. Michael hade säkert velat se över och slipa på den här låten ett tag till.


Nu är inte det möjligt som alla vet.

Låten kommer säkert spelas mycket iaf, men den är inte i sådan klass att den kommer hedra Michael.


Nu känns det bara som att familjen vill passa på att fylla fickorna medans en hel värld sörjer att kungen av pop inte finns med oss längre.


Som jag skrev, jag får en olustkänsla...

Idol redovisning

Vi har haft redovisningar i skolan den här veckan.


Kul säger säkert ni, njaa säger jag.


Folk kan se mig som en person som gärna kliver in och bjuder på något skämt ibland, ofta går jag för långt. Men hey, det är sådan jag är och jag älskar det!


Finns en skön känsla i att se andras miner när dom blir lite äcklade eller pryda av det jag sagt.

Om detta klassas som ett konstig beteende så säg gärna till, jag kan ta det!



Men tillbaka till redovisningen.

Jag har som sagt inga som helst problem med att stå i centrum när jag drar något skämt, men.

Och det här är ett stort MEN.



Så fort jag ska framföra en muntlig redovisning framför klassen så fryser jag till.
Jag tappar totalt förmågan att prata lugnt och normalt.


Känns som jag står där inför, ja, varför inte idol-juryn. Min röst har spruckit vid flera tillfällen och jag är så satans besviken.

Jag skulle kört min MJ dans men istället tappar jag bort mig och det blir någon form utav fumlig Kicki Danielsson dans.


Jag är helt körd!


Min första tanke är att springa ut ifrån klassrummet. Glömma bort allt till tonerna av Bruce Springsteens "Born to run".


Men så kan man inte göra, skulle vara väldigt fegt.


Nej istället så står jag kvar och försöker hålla ryggen rak. Tänker fan, det kanske inte gick idag men nästa gång. Nästa gång kommer jag göra ett stabilare framträdande.

Jag kommer utvecklas och se tillbaka och skratta åt den där filuren som kissa i byxan.


Jag går tillbaka och sätter mig till tonerna av Elton Johns "I'm Still Standing".





Yeah, Yeah, Yeah!

Utnyttjad

Jag fick precis ett samtal ifrån en försäljare, en kvinnlig försäljare bör tilläggas.

Hon erbjöd mig att börja prenumerera på tidningen Folket, "lillebror" i stan.


Jag sa bestämt nej till henne och ville bara återgå till matlagningen.

Men hon fortsatte bara prata om tidningen och berättade om alla fördelar som fanns och hur prisvärt detta erbjudande var.


Men jag tackade åter nej och började här bli lite irriterad.



Då säger hon, "ja men du kan ju ge bort tidningen i julklapp till någon?"


Jag skrattar här till lite hånfullt och säger, " Vem skulle ge bort en morgontidning i julklapp till någon, skulle du göra det?!"



Det blir tyst i luren en stund, sen säger hon, "Jaa eller, jag har faktiskt gjort det till 3 personer".


I det här skedet skäms jag lite. Jag skrattade henne i ansiktet, eller i örat om man så vill.


Jag är en rätt svag människa, får lätt dåligt samvete för saker jag gör. Även för saker som jag kanske inte borde få det för. Precis som i det här fallet.


Jag säger genast lite snopet men ändå med en positiv ton, "Jaha, ja ja. Ja men det kan ju vara en bra present."


Jag känner här hur hela min trovärdighet sjunker ner på noll.



Hon fortsätter, "Jaa så man kan kan faktiskt köpa den i julklapp till någon!"


Jag säger, "jaa, men det kan man ju faktiskt göra."


Hon: "Så vad säger du, vill du testa på eller ge den i julklapp till någon?"


Jag: " Ja men det är ju klart jag kan testa!"


Hon: "bra, då börjar vi skicka ut tidningen från och med nästa vecka och inbetalningskortet kommer förmodligen redan den här veckan".


Jag: "Ja men det låter ju bra!"



Sen när jag lagt på och ska fortsätta med maten så slår det mig genast, hon har spelat ut samvetskortet på mig!


Det måste ju vara så!


För vem ger en morgontidning i julklapp till hela TRE personer?



Man gör bara inte så!




Jag känner mig bara så utnyttjad och dum...

Minnen från förr

Hela helgen har varit ett satans nederlag. Regnet har fallit nästan oavbrutet.

Det är helger som dessa som jag inte gör ett dugg, försöker inte ens liksom.
Känns som att man har all rätt i världen att bara ligga i soffan och slötitta på någon dåligt dubbad film på tyska och pilla sig i naveln.


Precis som gamla människor brukar göra. Inte pilla sig i naveln då, utan hålla sig inne när vädret sviker.


Minns hur min morfar alltid gjorde så.


Morfar hade massa gamla kronor från 50-talet som jag alltid plockade fram och lekte med när jag var hemma hos dom. Jag låg på golvet och "snurra krona" medans morfar låg i soffan och kolla på tv.

Ja det här var innan datorerna kom och jag var inte så kräsen med vad jag fördrev tiden med.


Med jämna mellanrum så reste sig morfar upp och kollade ut genom fönstret, ojade sig och mumlade lite för sig själv, "vilket jäkla väder vi har".

Sen la han sig i soffan igen.

Ja brukade nicka instämmande och svara, "Ja morfar, idag har vi riktigt skitväder".


Det är rätt intressant att jag, nu 20 år senare, gör precis samma sak som morfar.

reser mig upp och mumlar lite bittert för mig själv, "vilket jäkla väder vi har".


Det tycks vara något som gått i arv det där. För visst är det så? Även om vi inte alltid vill erkänna det. Vi är nog väldigt lika våra föräldrar och mor/far föräldrar.


Men ska jag tolka detta beteende som att jag börjar bli gammal?

Jag menar att börja oja sig om vädret som 25 åring, gör man det?


Ja klart man gör.



Fast väljer man att använda uttrycket "oja sig"?


Nej det gör man nog fan inte.

Ungdomen är förbi...

Helvete..

Idag var det som apornas planet (Läs texten först)

I morse när jag kom ut till bilen så bröt jag ihop. Jag föll liksom bara ihop mot marken.

Först blev jag rädd, men sen blev jag mest förtvivlad. Det kändes precis som den där slutscenen i Apornas Planet ni vet?

Den när han kommer ridandes på hästen med tjejen för att få se att allt är upp och nervänt.

Frihetsgudinnan täckt i sand och han inser att han är så långt ifrån den verklighet han så gärna vill tillbaka till.


Ungefär så kände jag idag. Fattar ni?


Men istället för Frihetsgudinnan täckt i sand så kom jag fram till en bil som var helt täckt i frost och is.


Jag föll ner på knä och skrek ut, "damn you, god, damn you all to hell".

Sen slog jag förtvivlat i backen med mina kalla händer. Jag vill inte ha vinter.


För er som inte förstår vad jag menar så kan ni kolla på klippet själva. Se dom första 10 sekunderna för att sedan spola fram till 2:30 och kolla slutet.

Nere i källaren

Ibland känns saker och ting fantastiskt möjliga, idag var inte en sådan dag.

Matte.

Matte är inte mitt favorit ämne, jag har rätt svårt för det. Ska jag vara ärlig så är jag fruktansvärt dålig när det gäller siffror.

Hela min utbildning bygger på det, men skitsamma. Det kommer ordna sig.


Men idag var det som sagt tvärstopp, jag kom absolut ingenstans.


Jag var nere i källaren.


Ja precis, källaren.


Det kändes som jag stod där nere helt naken i mörkret och det ända ljus jag hade var ifrån den ficklampa som Josef Fritzl stod och lyste med emot mig.

Förstår ni hur jag menar?


Allt kändes bara så hopplöst.




Jag skrek högt, " Men Josef låt mig gå, jag vill inte vara inlåst här"


Han svara kallt med ett snett leende, " Du kommer få jobba hårt för att lämna min källare".


Fast på tyska då förstås.



Jag kommer få jobba hela helgen för att få lämna den där satans källaren. På måndag väntas det dugga, ett bra bevis på var man ligger i matten.

Jag ska fan slå ner den där satans Fritzl och ta mig upp på markplan igen.

För så måste man se på saker, inte sant?

Man ska alltid sträva efter att se ljuset. Se allt positivt.

Är ni med på vad jag menar?


Ehh, skitsamma...