Nere i källaren

Ibland känns saker och ting fantastiskt möjliga, idag var inte en sådan dag.

Matte.

Matte är inte mitt favorit ämne, jag har rätt svårt för det. Ska jag vara ärlig så är jag fruktansvärt dålig när det gäller siffror.

Hela min utbildning bygger på det, men skitsamma. Det kommer ordna sig.


Men idag var det som sagt tvärstopp, jag kom absolut ingenstans.


Jag var nere i källaren.


Ja precis, källaren.


Det kändes som jag stod där nere helt naken i mörkret och det ända ljus jag hade var ifrån den ficklampa som Josef Fritzl stod och lyste med emot mig.

Förstår ni hur jag menar?


Allt kändes bara så hopplöst.




Jag skrek högt, " Men Josef låt mig gå, jag vill inte vara inlåst här"


Han svara kallt med ett snett leende, " Du kommer få jobba hårt för att lämna min källare".


Fast på tyska då förstås.



Jag kommer få jobba hela helgen för att få lämna den där satans källaren. På måndag väntas det dugga, ett bra bevis på var man ligger i matten.

Jag ska fan slå ner den där satans Fritzl och ta mig upp på markplan igen.

För så måste man se på saker, inte sant?

Man ska alltid sträva efter att se ljuset. Se allt positivt.

Är ni med på vad jag menar?


Ehh, skitsamma...