Halv 11. Jag borde egentligen ligga och sova nu.
Varför är det alltid så här?
Jag menar varje morgon vaknar jag upp med känslan av att ha legat i koma i 20 år.
Ja är så fruktansvärt nära att bara stänga av alarmet och somna om.
Jag muttrar ilsket när jag reser mig ur sängen, "lägg dig nu i tid imorgonkväll så slipper du denna satans pina".
Lyder jag detta råd?
Nej, aldrig!
Förstår inte att jag aldrig kan lära mig. Hur satans svårt kan det vara?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar