Minnen från förr

Hela helgen har varit ett satans nederlag. Regnet har fallit nästan oavbrutet.

Det är helger som dessa som jag inte gör ett dugg, försöker inte ens liksom.
Känns som att man har all rätt i världen att bara ligga i soffan och slötitta på någon dåligt dubbad film på tyska och pilla sig i naveln.


Precis som gamla människor brukar göra. Inte pilla sig i naveln då, utan hålla sig inne när vädret sviker.


Minns hur min morfar alltid gjorde så.


Morfar hade massa gamla kronor från 50-talet som jag alltid plockade fram och lekte med när jag var hemma hos dom. Jag låg på golvet och "snurra krona" medans morfar låg i soffan och kolla på tv.

Ja det här var innan datorerna kom och jag var inte så kräsen med vad jag fördrev tiden med.


Med jämna mellanrum så reste sig morfar upp och kollade ut genom fönstret, ojade sig och mumlade lite för sig själv, "vilket jäkla väder vi har".

Sen la han sig i soffan igen.

Ja brukade nicka instämmande och svara, "Ja morfar, idag har vi riktigt skitväder".


Det är rätt intressant att jag, nu 20 år senare, gör precis samma sak som morfar.

reser mig upp och mumlar lite bittert för mig själv, "vilket jäkla väder vi har".


Det tycks vara något som gått i arv det där. För visst är det så? Även om vi inte alltid vill erkänna det. Vi är nog väldigt lika våra föräldrar och mor/far föräldrar.


Men ska jag tolka detta beteende som att jag börjar bli gammal?

Jag menar att börja oja sig om vädret som 25 åring, gör man det?


Ja klart man gör.



Fast väljer man att använda uttrycket "oja sig"?


Nej det gör man nog fan inte.

Ungdomen är förbi...

Helvete..