23:58

Tänkte jag skulle lägga till en sak om det där med promenader.

Ibland när jag ser lyckliga par som kommer gående så blir jag ibland förbannad. fylls liksom av en bitterhet och vill egentligen bara skrika på dom.

"SLUTA VARA SÅ LYCKLIGA, SLÄPP VARANDRAS HÄNDER. LÄGG AV MED DET DÄR!" Kan jag tänka.



Kände bara att jag ville få ut det för man ska inte hålla saker inom sig. Det sa alltid min mamma, "håll nu inte saker inom dig för länge, speciellt inte om dom tynger dig. Då kan du explodera".

Explodera!

Det ville ju självklart inte jag göra, så jag berättade det mesta gjorde jag.
Därför berättar jag även det här för er. För vi har ju inga hemligheter för varandra, inte sant?




För övrigt så ser jag mig fortfarande inte som någon äckel-gubbe...

Jag var ute och...

...gick idag, eller motionera som man säger. Brukar göra det ibland, känns rätt bra.

Brukar starta i en rätt positiv anda, raska steg och ett litet leende på läpparna. Det här med hösten, jag börjar gilla det. Finns liksom mycket färger och är fortfarande ganska varmt. Mycket att tycka om.

Innan jag börjar låta allt för mycket som Ernst så klipper jag där, går inte in mer på beskrivningen, känns inte bra. Blir lite obekväm.


Jag traskar på i ett bra tempo och det dröjer inte länge förrän jag möter folk. En tjej och hennes kille kommer mot mig. Dom ler lite mot mig. Jag tittar bort. Efter det får jag lite dåligt samvete. Varför log jag inte tillbaka mot det där trevliga paret? Dom som bara ville vara lite snälla.

Jag hinner inte fortsätta mer än 30 meter förrän jag möts av ännu ett par.

Nu tänker jag, det här är min chans att bli av med lite av mitt dåliga samvete Jag ler lite mot dom och nickar till, precis sådär som man gjorde förr i tiden, minns ni?.

Dom tittar på mig med lite tveksamma ögon. Finns en osäkerhet i tjejens blick.
Hans blick säger "kommer du ett steg närmare oss så slår jag till dig".

När jag passerat tänker dom säkert, varför kommer den där äckliga gubben och ler mot oss?


Jag känner mig lite äcklig när jag går vidare, tänker att det är sådana som jag som folk är lite rädda för när dom är ute och går.

Jag mumlar lite för mig själv att jag är minsann ingen äckel-gubbe och går vidare med skamsen hållning tills jag kommer hem...

Jay Z, en Anka Och...Schyffert

Jag sitter och kollar på Skavlan. Dom har lyckats bra den här veckan med att få in intressanta människor. Anna Anka som talar utan att tänka, men gör det förvånansvärt bra. Henrik Schyffert som ja, han är som vanligt.

Men det mest intressanta och nu snackar vi något riktigt stort. Dom har lyckats få dit Jay Z! En person som har gått från knarklangare till en av världens absolut största artister. En person som måste ha så fantastiskt mycket intressant att berätta om.

Men till min stora besvikelse så levererar inte intervjun som den borde. Den kommer liksom aldrig igång, det blir inget flyt i den.

Är det Jay Z:s fel?

Självklart inte.

Det är den där satans norrbaggen. Hur kan man ta in gäster från utlandet när fanskapet inte kan föra en normal disskution på engelska? Han ställer dom konstigaste frågorna som Jay Z i princip har svarat på i den tidigare frågan.

Skavlan sitter även och ler när Jay Z berättar om hur han istället för en normal uppväxt fick vara med om att se folk i samma ålder springa runt med vapen och skjuta på öppen gata.

Han sitter och ler! Det verkar inte som han förstår vad Jay Z säger.


Dessutom pratar han på det som så smickrande kallas "bebis-engelska", otroligt pinsamt. Jag skäms som svensk. Jag får skämmas som svensk för en norrman.

Kan inte bara SVT sätta honom på vädret som TV4 har gjort med Tone?



Går jag på för hårt? Han har ju faktiskt vunnit priser för sitt program. Han är ganska aktad i branschen.

Är det jag som kanske går för långt och överdriver det hela?


Förlåter ni mig i så fall? Kan vi starta om? Jag lovar att inte tappa fattningen igen.

Minns ni inlägget från igår? Alla är värda en andra chans, inte sant?



Eh helvete Skavlan, du förstörde min kväll.

Människor i kris

Jag satt och tittade på Lyxfällan ikväll, rätt underskattat program egentligen.

Visst, det handlar till 99% om människor som bara låter sina liv och ekonomi förfalla. Dom står och tittar upp utan att se att hela jävla grunden som dom stod på tidigare har rasat ihop.

Skulle kunna skriva en hel bok om vad jag tycker om sådana människor. Visst, saker som förlorat jobb och andra saker som man inte kan rå på, när sådant händer förtår jag. Då är det inte lätt.

Men när man tar sms-lån för att köpa ny TV, dator och dylikt då kan jag inte låta bli att tycka att det är rätt åt dom att hamna i skiten. Jag tycker inte alls synd om dom.


Men för dessa människor så är det bra att det finns ett program som Lyxfällan.

Det ger dom en chans att rätta till det dom gjort fel tidigare.


Jag antar att alla har rätt till en andra chans, inte sant?

Helikopter-ligan

Kan inte låta bli att se upp till det här gänget. Dom gör den perfekta stöten.
Men inte bara det, dom gör det med en fucking helikopter!

Vi snackar om ruskigt kyliga snubbar nu.

Dom gör det även utan att skada någon vilket ger dom mer respekt.

Blir kul att se filmen om den här stöten. För det förstår ni väl, kära läsare, det kommer göras en film om det här!


Dom är värda varenda krona dom fått med sig!

feber och halsont

Idag vaknade jag upp med feber och halsont.

Jag vet inte, men jag känner mig svag när sånt här inträffar.
Känner mig ynklig, ser det som ett fruktansvärt nederlag.
Jag borde vara starkare än er andra satar som råkar ut för influensan.

Men sanningen är nog den att jag är precis lika svag som er. Ja ni hörde helt rätt. Ni ser självklart det här som något stort, kanske rent av lite häftigt. "Wow, MB är sjuk, precis som jag" tänker ni.


Men det är kanske bara att inse, jag är tydligen ingen superhjälte...


Om nu inte influensan är som min kryptonit! Så måste det vara!

Era satans jävlar, mig besegrar ni aldrig.

En kort grej bara

Vad är det med tjejer och deras öppna prat om sin mens?

Jag kan inte förstå det.

"Idag har jag sådan mensvärk" kan man höra överallt. Det spelar ingen roll om det är på msn, facebook eller om man så är på en buss. Dom pratar ALLTID öppet om det?

Förstår att jag får precis alla tjejer emot mig nu men sanningen är att VI VILL INTE HÖRA OM DET!

Det finns något otäckt i det där att blö.

Fan nu kommer jag tänka på mens hela kvällen....Satans helvete.

Sen en annan sak tjejer. Ni skulle bara veta hur det är att vara riktigt förkylda. Då kan jag säga, då har man rätt att klaga!

Känns som jag sålt mig själv

Var ett intressant snack idag i skolan. På en rast kom vi in på olika serier som man var tvungen att ladda hem.....Eller jag menar, kolla på tv på så fort ett nytt avsnitt kommit ut.

Det är rätt otäckt vilken drog det kan bli.

Den serie som jag följer slaviskt är Entourage, sjukt jävla bra... Snygga brudar och coola bilar. Handlar om livet man vill leva, men som man förmodligen aldrig kommer uppnå.

Lost är en annan bra serie. "We have to go back Kate, we have to go back". Kan vara en av dom bästa säsongs avslutningar som någonsin gjorts. FANTASTISKT!


Sen fanns det folk som följde True Blood. Jag måste erkänna att jag är en av dem. Men jag gör det inte för att jag gillar serien. Visst, den duger att kolla på men jag tycker att den har blivit dålig. Det är dåliga skådespelare och tråkig handling...

Varför slutar jag inte kolla på den då? Jag kan INTE. Jag har försökt.

Jag känner mig som en pundare som vill sluta, men sen kommer den där känslan. Känslan av att jag måste ha, även fast jag inte vill. BEGÄRET ÄR FÖR STORT! Jag vet att denna drog i det långa loppet bara tar ner mig, att jag inte kommer känna någon längre njutning.

MEN JAG SKA BARA SE EN SISTA GÅNG, NÄSTA VECKA SLUTAR JAG!

Nej jag har inte den styrkan. Fan ta mig själv! Jag känner mig billig, nästan som att jag sålt mig själv... Ingen rolig känsla kan jag intyga.


Jag har även några mindre smickrande serier på min lista, men dom kommer jag inte gå in på, det får räcka med det här...

Nu kommer det

Jag sitter och slö surfar lite samtidigt som jag har tvn på. Kollar runt på olika sidor, vissa mer intressanta än andra.

Vädret har börjat och där står som vanligt en vacker dam och spekulerar i hur det kommer se ut de kommande dagarna

Plötsligt hajar jag till, fryser liksom till i hela kroppen. Hon står och säger precis det som får mig att känna sådan bitterhet. "Värmen sjunker sakta" och den biten. Men sen, efter att hon sagt just det där... Så säger hon, "så finns det även risk för snö". Jag river mitt hår likt matadoren i Ferdinand, faller ner på knä och börjar gråta av ilska.

Nej okej, det är överdrift. Men jag blir så förbannad. Hatar verkligen det här. Vill inte att sommaren ska dö. Känns bara så, kallt...

Bakis-Söndag

Det är något helt fantastiskt vad dåligt jag mår dagen efter. Det handlar oftast inte om att jag druckit för mycket eller så. Inte alls. Det handlar om ångest. Satan vilken ångest jag får. Jag tänker på allt jag borde göra, allt jag inte gjort. Blir en ond cirkel och det håller alltid i sig hela dagen.

Efter en Bakis-Söndag längtar jag till måndagen, då kan man brottas med studierna istället...


Kom att tänka på en annan sak också. Är det för tidigt att börja längta efter sommar redan nu?

Jag tror nästan det....

Man kan säga att...

sommaren kommit sent det här året.

Jag kollar på klockan och ser att datumet står på 12 September och jag ställer mig självklart den berättigade frågan: Var fan var värmen och solen under Juni-Juli-Augusti ("Allt känns mycket lättare då", som Penga-Gessle hade sagt).

Nu när semestrar har passerat och folk sitter inne på sina kontor eller i skolbänkarna för den delen, så känns det bara som ett stort slöseri med soltimmar.

Jag kan tänka mig att den satans väder-guden sitter där uppe med uppsträckt finger och tittar ner på oss och skrattar hånfullt.

Den självgode saten...

Nu är det helg och vädret är fortfarande fantastiskt och jag sitter här, vid datorn och har bestämt mig för att börja skriva i den här nedrans bloggen.

Vad fan är det för fel på mig?

Vad du än gör ta inga råd från mig, jag vet dom fungerar inget bra.

Att skriva en blogg kan ses som en enkel sak. Allt handlar om ständigt återkommande. Minst 2-3 inlägg om dagen, helst upp mot 5.

Stannar det här? Självklart inte. Du måste även leverera något som läsaren fastnar för, en egen nisch som gör att dom känner sig tvungna att återkomma tillbaka varje dag för att ta del av dina åsikter.

Kort och gott,SKAPA ETT BEGÄR HOS LÄSAREN!

Kan jag då säga att jag levt upp till det?

Ställer mig mycket tveksam till det. Ett ärligt svar är självklart nej.


Kommer jag klara av det nu då? Åter igen, självklart inte. Men jag kommer göra ett försök.

Vad mer kan man begära?