SjuSexton

Jag har tänkt på det här med att arbeta 7-16. Det känns inte så hett, nästan lite vidrigt.

Tänkt er att i 40 års tid resa sig ur sängen klockan 6 på morgonen för att göra sig redo för att bara stänga av och utföra. 7-16, denna vidriga tid. Jag får känslan av att livet kanske är lite fel uppbyggt.


Jag blir deprimerad när jag tänker på detta. Jag suckar tungt och sjunker ihop.

Men å andra sidan, det kanske bara beror på det här jävla novembervädret.


Satans helvetes novemberväder...

Cirkus Möller....

...Kan vara det sämsta program jag tittat på. Satan TV4, ge tillbaka den halvtimma ni stal ifrån mig.


Jag känner mig bara så utnyttjad.

Vi kör fredag precis som Uggla hade gjort

Jag sätter mig vid datorn och loggar in på bloggen. Tittar ut genom fönstret och suckar, ute är det är svart som synden. Tittar sedan mot barskåpet och utbrister glatt:





"Det är fredag, då tar vi en fredagsdrink!"

Nakna infödingar

Jag sitter och ser på ett UR-program på SVT 1.

Det är massa infödingar som springer runt och leker. Nakna är dem också, de små liven.

Dem springer där, hoppar, dansar och visar inga som helst tecken för skam.

Att vara naken är det mest naturliga för dem.

Så tänker jag på hur jag själv skulle agerar i deras miljö.

Förmodligen skulle jag springa med ena handen mellan bena.

Ja för det skulle faktiskt räcka med en hand. Inga konstigheter alls. Eller?

Glöm det..



Känns som jag sprang bort mig lite, tappa liksom den poäng jag skulle komma till.



Det jag ville ha sagt var att världen ser väldigt olika ut för folk.


En fet satans amerikan käkar Mcdonalds tills hela hans kropp kräver milkshake istället för blod.

Medans någon annan är glad om han får käka en en rabies sjuk hund.




Tänk på det, era I-lands jävlar!

Jag måste berätta en sak...

Jag vill bara säga att om jag fick ligga med vilken gilf jag ville, då skulle jag välja Christina Schollin.


Så nu var det sagt.



Tänk inte mer på det här nu.

Grått och vått

Det är lördagar som dessa som gör att att jag bara vill fly landet.

Fyyyy faaaan så grått det är!


Känns som att dagen inte ens vill göra ett försök till att lysa upp. Natten har dagen i sitt järngrepp. Släpper inte taget.


Dessutom detta regn, allvarligt, vad är det frågan om?

Jag blir så ledsen.

Tycker jävligt synd om mig själv.



Förresten, minns ni vad Dr Alban sa när han var med i dagensfråga i aftonbladet?


Frågan löd, Vad är synd för dig?

Alban svarar: "Synd är när man vill att något ska hända, och sen händer det inte. Det är synd för mig."



Nu blev jag helt plötsligt lite gladare.

Fars dag med Jocke Berg (Aftonbladet rubrik)

Idag har det varit fars dag.

Den firades självklart på plats i barnhemmet. Det bjöds på god mat och god efterrätt, allt som allt så var det en fin dag.


Jag tycker alltid det är svårt att köpa present till föräldrarna. Blir knepigt på något vis.

Men i år blev det fruktansvärt enkelt, då fars dag föll precis när Kent hade sin release på "Röd" så slog jag två flugor i en smäll och köpte skivan till honom.


Jag brukar alltid göra det till honom, köpa Kents nya skiva alltså.

Det har blivit lite av en fin tradition vi har.

Kan uppriktigt säga att han blir riktigt glad varje gång jag kommer med den nya plattan.



Fast när jag tänker efter. Vill man verkligen ha samma musiksmak som sina föräldrar?

Jag är fan lite tveksam till det.

Jag ska aldrig mer tvivla på deras kapacitet

Inte många som kan ha missat Kents skivsläpp?

Jag vet inte vad man ska säga egentligen. Ibland tvivlar man på folk, Ibland med all rätt, dom kan vara kända för att enbart snacka. Dom gör aldrig det dom säger.


Ibland kan man också tvivla på folk som inte förtjänar det, folk som alltid stått upp för det dom tror på. Dom som aldrig lämnar någon oberörd.

Dom sviker aldrig!


Jag ska aldrig mer tvivla på Kent, dom kommer alltid leverera så fort dom går in i en studio.

Den dagen dom sätter sig och ska spela in något nytt och känner att det inte kommer ut något bra. Den dagen sträcker dom upp händerna och säger: "Vi har gjort vårt, nu lämnar vi scenen".


Men jag hoppas den dagen ligger många år framåt i tiden. För just nu känns det bara som Kent är pånyttfödda.


Förlåt för att jag tvivlat på er, det kommer aldrig ske igen.



"Hjärta"
"sjukhus"
"Det finns inga ord"


Bara för att nämna några låtar som just nu känns som det bästa som dom gjort.



Känns hur bra som helst nu.




Det finns inga ord för det, på det här jävla språket. Jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak.

När tiden står still

Ibland har jag tänkt på hur det skulle kunna vara att stanna tiden. Precis som Hiro Nakamura gör i Heroes ni vet?

Han bara blundar, fokuserar tankarna och wooops så står allt still.


Tanken på vad man skulle kunna göra då är oändliga.


Första tanken som dyker upp är lite, ja vad ska man säga? Tonårsaktig. Så den försöker jag sudda bort direkt.


Andra tanken....


Nee fan, den första tanken dyker upp igen. Tanken på att stanna tiden och gå in i tjejernas omklädningsrum är nog fan det mest optimala jag kan komma på. Alla andra tankar känns helt enkelt som sjukt mycket slöseri av talang.

Kalla mig omogen, kalla mig vad ni vill. Jag står för min åsikt!



Om det nu inte är helt fel? Den kanske rent av är lite pervers?

Vi glömmer det jag skrev.

Jag bara skojade lite...

Par på Facebook

Vet ni en sak som jag stör mig på?

Jo det är alla "lyckliga" par på Facebook som hela tiden måste skriva till sin partner om hur mycket dom älskar varandra, varför gör man detta på Facebook?

"ikväll ska jag mysa med min älsklings gumma, myyyyys".

"Älskar dig Bumbi".

"jag älskar dig också Dumbo".


Vad är det frågan om?


Är det något slags behov att bevisa för omvärlden att "vi är faktiskt jätte, jätte, fantastiskt jävla lyckliga!"


Vet ni vad jag tror?

Jag tror att dessa människor egentligen är rätt så osäkra på var dom har sin partner och då istället försöka intala sig själv att dom är så lyckliga.


Så måste det vara...