När tiden står still

Ibland har jag tänkt på hur det skulle kunna vara att stanna tiden. Precis som Hiro Nakamura gör i Heroes ni vet?

Han bara blundar, fokuserar tankarna och wooops så står allt still.


Tanken på vad man skulle kunna göra då är oändliga.


Första tanken som dyker upp är lite, ja vad ska man säga? Tonårsaktig. Så den försöker jag sudda bort direkt.


Andra tanken....


Nee fan, den första tanken dyker upp igen. Tanken på att stanna tiden och gå in i tjejernas omklädningsrum är nog fan det mest optimala jag kan komma på. Alla andra tankar känns helt enkelt som sjukt mycket slöseri av talang.

Kalla mig omogen, kalla mig vad ni vill. Jag står för min åsikt!



Om det nu inte är helt fel? Den kanske rent av är lite pervers?

Vi glömmer det jag skrev.

Jag bara skojade lite...