This is it

Det får bli bli ett break från den här satans bloggen.

Vi får se hur det blir i fortsättningen, låter den finnas kvar iaf.

"Bloggen blev ett monster", skrev Alex Schulman när han la ner sin aftonbladet-blogg för 2-3 år sedan.

Jag ska inte sno dessa ord, för det skulle ju vara att ljuga.

Den är inget monster. Den är ingenting.


Det är just det som är problemet. Jag känner att det inte kommer ut något vettigt från den och varför ska jag då fortsätta och bara ordbajsa fram inlägg?


THIS IS IT, som Michael Jackson sa för att sedan gå och dö.

Nu kommer ju inte jag dö, förhoppningsvis.


Det här är bara ett uppehåll.


Så jag kan komma tillbaka starkare än någonsin.




Tack för mig, hej!

Snart kan bloggen släckas

Nu ska vi se här. En vecka har gått sedan mitt senaste inlägg. Jag kan tycka att det är för dåligt, rent av bedrövligt.

Ska man ha en blogg, vilket jag faktiskt valt att ha, så ska man uppdatera den flitigt.

Om man inte klarar av att göra det så ska man inte ha en. Så jag kommer ta en funderare tills imorgon och så får vi se om den finns kvar.


"Breda tankar om ingenting", så heter bloggen. Så hette bloggen, kanske...

SjuSexton

Jag har tänkt på det här med att arbeta 7-16. Det känns inte så hett, nästan lite vidrigt.

Tänkt er att i 40 års tid resa sig ur sängen klockan 6 på morgonen för att göra sig redo för att bara stänga av och utföra. 7-16, denna vidriga tid. Jag får känslan av att livet kanske är lite fel uppbyggt.


Jag blir deprimerad när jag tänker på detta. Jag suckar tungt och sjunker ihop.

Men å andra sidan, det kanske bara beror på det här jävla novembervädret.


Satans helvetes novemberväder...

Cirkus Möller....

...Kan vara det sämsta program jag tittat på. Satan TV4, ge tillbaka den halvtimma ni stal ifrån mig.


Jag känner mig bara så utnyttjad.

Vi kör fredag precis som Uggla hade gjort

Jag sätter mig vid datorn och loggar in på bloggen. Tittar ut genom fönstret och suckar, ute är det är svart som synden. Tittar sedan mot barskåpet och utbrister glatt:





"Det är fredag, då tar vi en fredagsdrink!"

Nakna infödingar

Jag sitter och ser på ett UR-program på SVT 1.

Det är massa infödingar som springer runt och leker. Nakna är dem också, de små liven.

Dem springer där, hoppar, dansar och visar inga som helst tecken för skam.

Att vara naken är det mest naturliga för dem.

Så tänker jag på hur jag själv skulle agerar i deras miljö.

Förmodligen skulle jag springa med ena handen mellan bena.

Ja för det skulle faktiskt räcka med en hand. Inga konstigheter alls. Eller?

Glöm det..



Känns som jag sprang bort mig lite, tappa liksom den poäng jag skulle komma till.



Det jag ville ha sagt var att världen ser väldigt olika ut för folk.


En fet satans amerikan käkar Mcdonalds tills hela hans kropp kräver milkshake istället för blod.

Medans någon annan är glad om han får käka en en rabies sjuk hund.




Tänk på det, era I-lands jävlar!

Jag måste berätta en sak...

Jag vill bara säga att om jag fick ligga med vilken gilf jag ville, då skulle jag välja Christina Schollin.


Så nu var det sagt.



Tänk inte mer på det här nu.

Grått och vått

Det är lördagar som dessa som gör att att jag bara vill fly landet.

Fyyyy faaaan så grått det är!


Känns som att dagen inte ens vill göra ett försök till att lysa upp. Natten har dagen i sitt järngrepp. Släpper inte taget.


Dessutom detta regn, allvarligt, vad är det frågan om?

Jag blir så ledsen.

Tycker jävligt synd om mig själv.



Förresten, minns ni vad Dr Alban sa när han var med i dagensfråga i aftonbladet?


Frågan löd, Vad är synd för dig?

Alban svarar: "Synd är när man vill att något ska hända, och sen händer det inte. Det är synd för mig."



Nu blev jag helt plötsligt lite gladare.

Fars dag med Jocke Berg (Aftonbladet rubrik)

Idag har det varit fars dag.

Den firades självklart på plats i barnhemmet. Det bjöds på god mat och god efterrätt, allt som allt så var det en fin dag.


Jag tycker alltid det är svårt att köpa present till föräldrarna. Blir knepigt på något vis.

Men i år blev det fruktansvärt enkelt, då fars dag föll precis när Kent hade sin release på "Röd" så slog jag två flugor i en smäll och köpte skivan till honom.


Jag brukar alltid göra det till honom, köpa Kents nya skiva alltså.

Det har blivit lite av en fin tradition vi har.

Kan uppriktigt säga att han blir riktigt glad varje gång jag kommer med den nya plattan.



Fast när jag tänker efter. Vill man verkligen ha samma musiksmak som sina föräldrar?

Jag är fan lite tveksam till det.

Jag ska aldrig mer tvivla på deras kapacitet

Inte många som kan ha missat Kents skivsläpp?

Jag vet inte vad man ska säga egentligen. Ibland tvivlar man på folk, Ibland med all rätt, dom kan vara kända för att enbart snacka. Dom gör aldrig det dom säger.


Ibland kan man också tvivla på folk som inte förtjänar det, folk som alltid stått upp för det dom tror på. Dom som aldrig lämnar någon oberörd.

Dom sviker aldrig!


Jag ska aldrig mer tvivla på Kent, dom kommer alltid leverera så fort dom går in i en studio.

Den dagen dom sätter sig och ska spela in något nytt och känner att det inte kommer ut något bra. Den dagen sträcker dom upp händerna och säger: "Vi har gjort vårt, nu lämnar vi scenen".


Men jag hoppas den dagen ligger många år framåt i tiden. För just nu känns det bara som Kent är pånyttfödda.


Förlåt för att jag tvivlat på er, det kommer aldrig ske igen.



"Hjärta"
"sjukhus"
"Det finns inga ord"


Bara för att nämna några låtar som just nu känns som det bästa som dom gjort.



Känns hur bra som helst nu.




Det finns inga ord för det, på det här jävla språket. Jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak.

När tiden står still

Ibland har jag tänkt på hur det skulle kunna vara att stanna tiden. Precis som Hiro Nakamura gör i Heroes ni vet?

Han bara blundar, fokuserar tankarna och wooops så står allt still.


Tanken på vad man skulle kunna göra då är oändliga.


Första tanken som dyker upp är lite, ja vad ska man säga? Tonårsaktig. Så den försöker jag sudda bort direkt.


Andra tanken....


Nee fan, den första tanken dyker upp igen. Tanken på att stanna tiden och gå in i tjejernas omklädningsrum är nog fan det mest optimala jag kan komma på. Alla andra tankar känns helt enkelt som sjukt mycket slöseri av talang.

Kalla mig omogen, kalla mig vad ni vill. Jag står för min åsikt!



Om det nu inte är helt fel? Den kanske rent av är lite pervers?

Vi glömmer det jag skrev.

Jag bara skojade lite...

Par på Facebook

Vet ni en sak som jag stör mig på?

Jo det är alla "lyckliga" par på Facebook som hela tiden måste skriva till sin partner om hur mycket dom älskar varandra, varför gör man detta på Facebook?

"ikväll ska jag mysa med min älsklings gumma, myyyyys".

"Älskar dig Bumbi".

"jag älskar dig också Dumbo".


Vad är det frågan om?


Är det något slags behov att bevisa för omvärlden att "vi är faktiskt jätte, jätte, fantastiskt jävla lyckliga!"


Vet ni vad jag tror?

Jag tror att dessa människor egentligen är rätt så osäkra på var dom har sin partner och då istället försöka intala sig själv att dom är så lyckliga.


Så måste det vara...

Alex Schulman precis som Kent?

Har ni tänkt på att man kan ha förutfattade meningar om en person som man aldrig har träffat. Man kan känna en avsky för allt han gör.


Sen vänder det helt. Man uppfattar personens storhet.


Personen jag pratar om är Alex Schulman.

Jag spydde galla över honom när jag för första gången upptäckte honom.

Men med tiden så växte hatet till något annat, jag började tycka om det denne man, som tandfen tycks ha blundat för, skrev.

Han har gåvan att kunna skriva en text och beskriva miljön på ett vis som gör att det känns som att man själv är på plats.

Det är ett bra betyg.


Jag kommer att tänka på gruppen Kent (förövrigt ett av Schulmans hatobjekt).


Det bästa med Kent, förutom att musiken är fantastisk, är att de så tydligt visar upp Jantelagssvensken i sin mest motbjudande och patetiska kostym.


Kent är hatade för att de är stora, inte för att de som hatar dem har lyssnat på deras musik och konstaterat att de inte gillar den.


Det är precis vad Kent gillar och vill.

Citat Jocke: "man vill göra musik som är så bra att de som hatar oss börjar hata oss ännu mer bara för att det är så jävla bra".



Känns lite som att Schulman jobbat på samma vis.

Bara en tanke som slog mig.

Kan ju ha fel.

Förmodligen har jag det.

Ehh, skitsamma.

Vissa helger så brukar jag starta morgonen med att äta precis det jag känner för.

Känns liksom som en belöning för hela den vecka som man tagit sig igenom. Kan man kalla det helg lyx?


Idag blev det följande:





Kanske inte ser mycket ut för världen men för mig innebär det en bra start på dagen.

Nu kan inte något gå fel. inte sant?



Nu kör vi!

Otäckt beteende

Tänkte på en sak.


Förresten, har ni tänkt på att jag oftast börjar ett inlägg med "tänkte på en sak", "Jag kom på en sak" osv?

nehe, skitsamma då.



Jo jag tänkte på en sak.

Om man städar en fredag och sedan åker och handlar, hur gammal är man då?

Är man 40+, 50+ eller 60+?


Jag blir lite rädd för mig själv ibland.

Friday = ???

Idag blev stod städning på agendan.

Har varit Bagdad här hemma under en längre tid så jag kände att jag var tvungen att ta tag i det. Resultatet blev bättre än väntat faktiskt.

Jag tog mig även tiden att rensa i en massa lådor som varit orörda i många år. Jag hittade gamla kontoutdrag ifrån 1999.

Låter det som att jag gör det här ofta?

Nej inte direkt.

Nu är det gjort och jag kan lugnt luta mig tillbaka och njuta av.....

...Ja vad ska jag njuta av?


Jo!

Det är fredag, och hur firar vi då?



Jo med en fredags whiskey!



Ikväll blir det en stadig sate, det är jag faktiskt värd..

Samtal som utspelar sig i bilen påväg hem

Kompis: Jag börjar bli riktigt hungrig nu.
Jag: Ok, jag är mätt. Åt en stadig matlåda.
Kompis: mm, det är inte fel.
Jag: Men jag är ganska begränsad i mitt mat lagande.
Kompis: Ja man har inte mer än 10 rätter som man varierar mellan.
Jag: 10 rätter? Jag har inte många alls. Just nu kör jag bara på min korvgryta!
Kompis: Ja men det är ju inte dumt. Jag brukar göra min med lök,färska champinjoner, ketchup och cream fraiche.
Jag: Ja det är ju det vanligaste.
Kompis: Finns ju många cream fraiche med så goda smaker!

Tystnad...

Jag: Vad fan sitter vi och pratar om? Hur gamla är vi egentligen? Vi pratar om cream fraiche!
Kompis: Ja det kanske blev lite konstigt där.


Tystnad....

Kompis: Jag tycker speciellt om en Cream fraiche med paprika och chili, blir kanon smak.
Jag: Sluta nu! det räcker där....


sen så sa vi inte så mycket mer i bilen...

svininfluensan

Jag hade en tanke att lägga mig tidigt ikväll, men så blev det ju självklart inte.

Tänkte dock att jag skulle upplysa er lite om vad jag tycker om hela den här hysterin med svininfluensan.


Jag köper inte det här pratet alls. Media smäller upp det så man nästan kan tro att jordens undergång är nära.

Men inte nog med att dom förstorar upp det, minns ni hur dom skrev om att vaccinet inte kommer räcka till alla? Hur folk skulle bli utan sprutan och leva i livsfara?

Nu när vaccinet är på plats, vad gör tidningarna då? Jo dom börjar istället skriva om hur farligt vaccinet är och hur folk ska säga nej till det.


Är inte det här en jävla dubbelmoral?


Blir så jävla trött på tidningar som Aftonbladet och Expressen.


Dom kan fara åt helvete....

Tänkte bara...

...flika in med att "vem kan slå Filip & Fredrik" har höjt värdet på dessa annars så tråkiga söndagar.

Det tycker vi om, inte sant?

Fredagsdrinken!?

Idag är det fredag och vet ni vad det bästa är?

Det bästa är att då får man ta en fredagsdrink, precis som Magnus Uggla gör ni vet?


I mitt fall blir det ingen drink. Istället kör jag på ett säkert kort, där jag vet att jag inte bli besviken.

Många skulle kunna peka med fingret och säga att det är tråkigt.

Men jag bryr mig inte. Jag trivs bättre med det säkra. Då blir jag inte besviken.



Fast då vet man heller inte om man missar något. Inte sant?

Kanske måste man gå utanför den där ramen då och då, bara testa lite lätt med ena foten.


Det kanske finns något man gillar där ute?


Men inte jag. Jag kommer sitta och smutta på min whiskey och bara koppla av.

För det är fredag kära vänner. Då njuter vi av det vi gillar allra mest!





(Fotnot: Man har inte alltid råd med den whiskeyn man gillar allra mest)

Svart katt och jag känner mig som Rudolf

Jag var precis ute och sprang. Eller precis, det var ungefär en timma sedan.

Jag är inne i en nyttighets period kan man säga. Jag har helt slutat äta skräpmat och beger mig nästan varje kväll ut för att springa en runda.

Det känns bra efter en sommar med mycket grillat och en hel del öl.

Öl är gott.



Jag sprang igenom ett villaområde och plötsligt så springer det en svart katt över vägen.

Min första reaktion är rätt underlig.


Snabbt vrider jag huvudet över vänster axel och spottar snabbt tre gånger.


Jag tänkte nöjt det där klarade jag av bra.


Jag joggar vidare men kommer på efter en stund att det är ett rätt lustigt beteende.

Varför gjorde jag så?


Är det så inpräntat i den svenska folktron?

Sväljer vi denna vidskepelse helt?


Jag kände mig bara jäkligt dum när jag sprang vidare.

Tänkte att det är nog bara jag och pappa Rudolf i Sune som gör sådant här.

Stelt i hissen

Har ni tänkt på alla dessa stela konversationer som ofta sker när man åker hiss med en granne som man saknar den där rätta kontakten med?

Jag har en del riktigt bra grannar, trevliga och pratglada.

Men det finns en som jag är lite rädd för. Jag vet att varje gång vi stöter på varandra så kommer det bli stelt. Nästan en pinsam tystnad redan innan vi ställt oss i hissen.

I hissen försöker jag fästa blicken på något för att sedan hålla den där resten av resan ner.


Men det går inte.


Denna tystnad tar kål på mig. Jag klarar inte av den. Den är hemsk.


Jag ser på honom att han står och vrider på sig. Kunde han hoppa ur hissen så skulle han göra det.



Till slut säger jag, "Ja nu börjar det här hemska vädret!"

Han nickar instämmande och säger, "ja nu kommer rusket".


Jag blir så förbannad på mig själv. Hur kan jag sjunka så lågt så jag tar klivet till en sådan där vidrig väderpratare?



Jag tar alltid avstånd från sådant tomt prat.

Därför inser jag att jag tar avstånd från mig själv just nu och det blir lite tokigt.


Men i denna panik så var det den enda utvägen.


Jag lämnar hissen med raska steg och muttrar till mig själv att nästa gång, se då till att kolla i kikhålet på dörren innan du kliver ut!

Att skjuta det viktigaste framför sig

Jag har fantastiskt mycket i skolan just nu.

Men istället för att ta tag i allt och få det gjort så hittar jag alltid anledningar till att inte sätta mig ner och läsa.

Det kan vara allt från att tända lampor i lägenheten till att ta tag i den där disken som jag gått förbi ett par dagar.

Jag finner det mycket viktigt att ge mig ut för att springa, för jag kan ju inte låta konditionen förfalla allt för mycket.


Jag passar även på att gå ner med sopporna, för påsen är ju faktiskt full.


Jag plockar även fram dammsugaren och tar tag i den där städningen, för den gjordes ju faktiskt inte förra veckan.


Jag reser mig upp och tittar ut, för det var ju faktiskt något som lät där nere på gatan.



Jag tänker att jag borde även skriva ett blogg inlägg, för det har jag ju faktiskt inte gjort idag.


Nu sitter jag här och tänker på om det finns fler saker jag bör göra, som är viktigare än det som väntar, men jag kommer inte på något.

Då finns det bara en sak att göra.

Ta tag i mitt pluggande, för det har jag ju faktiskt inte gjort idag...

Skulder

En sak som jag stör mig fantastiskt mycket på, vet ni vad det är?

Det är folk som inte betalar tillbaka sina skulder.

Men vet ni vad det värsta är?

Det är när dom vägrar att svara i telefon när man ringer.

Jag tycker det är så fruktansvärt lågt så att det är pinsamt.



Kände bara att jag ville få det sagt. Lätta på trycket liksom.

Nu glömmer vi det här kära vänner.


Det här ska ju vara en positiv blogg. Man måste gilla läget, inte sant?


Gill-la-la-la-la-läget!

Gill-la-la-la-la-läget

Satt precis och kolla igenom inlägg som jag skrev för ungefär ett år sedan. Har även några i utkastet som inte publicerats.

Kan inte låta bli att tänka på hur dåligt jag måste mått då.

För nästan alla inlägg som jag skrev hade ord som hat, förakt och ångest.


Faktiskt ingen rolig läsning alls.

Men så kan det ju vara i livet. Inte sant?

Det går upp och ner..


Nu har jag en helt annan inställning till problem.

Så fort något går dåligt så tänker jag på Tomas Ledins - Gilla läget.

För att ge några exempel!

"åh nej, frost och is på rutorna på bilen"

Gill-la-la-la-la-läget!


"åh nej, min tenta gick åt helvete"

Gill-la-la-la-la-läget!


"Åh nej, jag halka precis och bröt benet"

Gill-la-la-la-la-läget!


"Åh nej, den där tjejen hade ju klamydia"

Gill-la-la-la-la-läget!


När det är som i sista exemplet så är det aldrig fel att sjunga den två gånger istället för en.





Detta uttryck är ju fantastiskt och det är taget ifrån pappa-bloggaren Alex Schulman.

Vakna tidigt en lördagsmorgon

Vissa lördagar så brukar jag ställa klockan ganska tidigt och vakna upp till "Ring så spelar vi" för att senare övergå till "Melodikrysset".


Finns en speciell känsla med det.

Jag kastas tillbaka 20 år i tiden och är tillbaka i föräldrarhemmet.

Pappa brukade alltid på lördagsmorgonen gå upp innan oss för att laga frukost.

Han satte alltid på radion och just dessa program gick varmt varje lördag, det slog aldrig fel.

Jag vet inte hur många gånger jag vaknat upp till det.

Jag kan vinjetterna till dessa två program utan och innan.

Kan låta konstigt men det är ett av mina bästa minnen från barndomen.

Så svenskt det bara kan bli...Men svenskt är fint, inte sant?

23:35

Halv 11. Jag borde egentligen ligga och sova nu.

Varför är det alltid så här?

Jag menar varje morgon vaknar jag upp med känslan av att ha legat i koma i 20 år.

Ja är så fruktansvärt nära att bara stänga av alarmet och somna om.

Jag muttrar ilsket när jag reser mig ur sängen, "lägg dig nu i tid imorgonkväll så slipper du denna satans pina".


Lyder jag detta råd?

Nej, aldrig!


Förstår inte att jag aldrig kan lära mig. Hur satans svårt kan det vara?

MJ - This Is It

Jag tänkte på en sak idag. Jag hörde "This is it" på radio.

Kan inte låta bli att få en olustkänsla i magen.

Michael Jackson har knappt hunnit bli begravd (nåja) innan hans familj släpper en "ofärdig" låt som han gjort. En demo som, om MJ hade fått bestämma, förmodligen aldrig hade fått se dagsljuset.

Låten hade säkert kunnat bli en hit men den är inte på långa vägar färdig. Michael hade säkert velat se över och slipa på den här låten ett tag till.


Nu är inte det möjligt som alla vet.

Låten kommer säkert spelas mycket iaf, men den är inte i sådan klass att den kommer hedra Michael.


Nu känns det bara som att familjen vill passa på att fylla fickorna medans en hel värld sörjer att kungen av pop inte finns med oss längre.


Som jag skrev, jag får en olustkänsla...

Idol redovisning

Vi har haft redovisningar i skolan den här veckan.


Kul säger säkert ni, njaa säger jag.


Folk kan se mig som en person som gärna kliver in och bjuder på något skämt ibland, ofta går jag för långt. Men hey, det är sådan jag är och jag älskar det!


Finns en skön känsla i att se andras miner när dom blir lite äcklade eller pryda av det jag sagt.

Om detta klassas som ett konstig beteende så säg gärna till, jag kan ta det!



Men tillbaka till redovisningen.

Jag har som sagt inga som helst problem med att stå i centrum när jag drar något skämt, men.

Och det här är ett stort MEN.



Så fort jag ska framföra en muntlig redovisning framför klassen så fryser jag till.
Jag tappar totalt förmågan att prata lugnt och normalt.


Känns som jag står där inför, ja, varför inte idol-juryn. Min röst har spruckit vid flera tillfällen och jag är så satans besviken.

Jag skulle kört min MJ dans men istället tappar jag bort mig och det blir någon form utav fumlig Kicki Danielsson dans.


Jag är helt körd!


Min första tanke är att springa ut ifrån klassrummet. Glömma bort allt till tonerna av Bruce Springsteens "Born to run".


Men så kan man inte göra, skulle vara väldigt fegt.


Nej istället så står jag kvar och försöker hålla ryggen rak. Tänker fan, det kanske inte gick idag men nästa gång. Nästa gång kommer jag göra ett stabilare framträdande.

Jag kommer utvecklas och se tillbaka och skratta åt den där filuren som kissa i byxan.


Jag går tillbaka och sätter mig till tonerna av Elton Johns "I'm Still Standing".





Yeah, Yeah, Yeah!

Utnyttjad

Jag fick precis ett samtal ifrån en försäljare, en kvinnlig försäljare bör tilläggas.

Hon erbjöd mig att börja prenumerera på tidningen Folket, "lillebror" i stan.


Jag sa bestämt nej till henne och ville bara återgå till matlagningen.

Men hon fortsatte bara prata om tidningen och berättade om alla fördelar som fanns och hur prisvärt detta erbjudande var.


Men jag tackade åter nej och började här bli lite irriterad.



Då säger hon, "ja men du kan ju ge bort tidningen i julklapp till någon?"


Jag skrattar här till lite hånfullt och säger, " Vem skulle ge bort en morgontidning i julklapp till någon, skulle du göra det?!"



Det blir tyst i luren en stund, sen säger hon, "Jaa eller, jag har faktiskt gjort det till 3 personer".


I det här skedet skäms jag lite. Jag skrattade henne i ansiktet, eller i örat om man så vill.


Jag är en rätt svag människa, får lätt dåligt samvete för saker jag gör. Även för saker som jag kanske inte borde få det för. Precis som i det här fallet.


Jag säger genast lite snopet men ändå med en positiv ton, "Jaha, ja ja. Ja men det kan ju vara en bra present."


Jag känner här hur hela min trovärdighet sjunker ner på noll.



Hon fortsätter, "Jaa så man kan kan faktiskt köpa den i julklapp till någon!"


Jag säger, "jaa, men det kan man ju faktiskt göra."


Hon: "Så vad säger du, vill du testa på eller ge den i julklapp till någon?"


Jag: " Ja men det är ju klart jag kan testa!"


Hon: "bra, då börjar vi skicka ut tidningen från och med nästa vecka och inbetalningskortet kommer förmodligen redan den här veckan".


Jag: "Ja men det låter ju bra!"



Sen när jag lagt på och ska fortsätta med maten så slår det mig genast, hon har spelat ut samvetskortet på mig!


Det måste ju vara så!


För vem ger en morgontidning i julklapp till hela TRE personer?



Man gör bara inte så!




Jag känner mig bara så utnyttjad och dum...

Minnen från förr

Hela helgen har varit ett satans nederlag. Regnet har fallit nästan oavbrutet.

Det är helger som dessa som jag inte gör ett dugg, försöker inte ens liksom.
Känns som att man har all rätt i världen att bara ligga i soffan och slötitta på någon dåligt dubbad film på tyska och pilla sig i naveln.


Precis som gamla människor brukar göra. Inte pilla sig i naveln då, utan hålla sig inne när vädret sviker.


Minns hur min morfar alltid gjorde så.


Morfar hade massa gamla kronor från 50-talet som jag alltid plockade fram och lekte med när jag var hemma hos dom. Jag låg på golvet och "snurra krona" medans morfar låg i soffan och kolla på tv.

Ja det här var innan datorerna kom och jag var inte så kräsen med vad jag fördrev tiden med.


Med jämna mellanrum så reste sig morfar upp och kollade ut genom fönstret, ojade sig och mumlade lite för sig själv, "vilket jäkla väder vi har".

Sen la han sig i soffan igen.

Ja brukade nicka instämmande och svara, "Ja morfar, idag har vi riktigt skitväder".


Det är rätt intressant att jag, nu 20 år senare, gör precis samma sak som morfar.

reser mig upp och mumlar lite bittert för mig själv, "vilket jäkla väder vi har".


Det tycks vara något som gått i arv det där. För visst är det så? Även om vi inte alltid vill erkänna det. Vi är nog väldigt lika våra föräldrar och mor/far föräldrar.


Men ska jag tolka detta beteende som att jag börjar bli gammal?

Jag menar att börja oja sig om vädret som 25 åring, gör man det?


Ja klart man gör.



Fast väljer man att använda uttrycket "oja sig"?


Nej det gör man nog fan inte.

Ungdomen är förbi...

Helvete..

Idag var det som apornas planet (Läs texten först)

I morse när jag kom ut till bilen så bröt jag ihop. Jag föll liksom bara ihop mot marken.

Först blev jag rädd, men sen blev jag mest förtvivlad. Det kändes precis som den där slutscenen i Apornas Planet ni vet?

Den när han kommer ridandes på hästen med tjejen för att få se att allt är upp och nervänt.

Frihetsgudinnan täckt i sand och han inser att han är så långt ifrån den verklighet han så gärna vill tillbaka till.


Ungefär så kände jag idag. Fattar ni?


Men istället för Frihetsgudinnan täckt i sand så kom jag fram till en bil som var helt täckt i frost och is.


Jag föll ner på knä och skrek ut, "damn you, god, damn you all to hell".

Sen slog jag förtvivlat i backen med mina kalla händer. Jag vill inte ha vinter.


För er som inte förstår vad jag menar så kan ni kolla på klippet själva. Se dom första 10 sekunderna för att sedan spola fram till 2:30 och kolla slutet.

Nere i källaren

Ibland känns saker och ting fantastiskt möjliga, idag var inte en sådan dag.

Matte.

Matte är inte mitt favorit ämne, jag har rätt svårt för det. Ska jag vara ärlig så är jag fruktansvärt dålig när det gäller siffror.

Hela min utbildning bygger på det, men skitsamma. Det kommer ordna sig.


Men idag var det som sagt tvärstopp, jag kom absolut ingenstans.


Jag var nere i källaren.


Ja precis, källaren.


Det kändes som jag stod där nere helt naken i mörkret och det ända ljus jag hade var ifrån den ficklampa som Josef Fritzl stod och lyste med emot mig.

Förstår ni hur jag menar?


Allt kändes bara så hopplöst.




Jag skrek högt, " Men Josef låt mig gå, jag vill inte vara inlåst här"


Han svara kallt med ett snett leende, " Du kommer få jobba hårt för att lämna min källare".


Fast på tyska då förstås.



Jag kommer få jobba hela helgen för att få lämna den där satans källaren. På måndag väntas det dugga, ett bra bevis på var man ligger i matten.

Jag ska fan slå ner den där satans Fritzl och ta mig upp på markplan igen.

För så måste man se på saker, inte sant?

Man ska alltid sträva efter att se ljuset. Se allt positivt.

Är ni med på vad jag menar?


Ehh, skitsamma...

23:58

Tänkte jag skulle lägga till en sak om det där med promenader.

Ibland när jag ser lyckliga par som kommer gående så blir jag ibland förbannad. fylls liksom av en bitterhet och vill egentligen bara skrika på dom.

"SLUTA VARA SÅ LYCKLIGA, SLÄPP VARANDRAS HÄNDER. LÄGG AV MED DET DÄR!" Kan jag tänka.



Kände bara att jag ville få ut det för man ska inte hålla saker inom sig. Det sa alltid min mamma, "håll nu inte saker inom dig för länge, speciellt inte om dom tynger dig. Då kan du explodera".

Explodera!

Det ville ju självklart inte jag göra, så jag berättade det mesta gjorde jag.
Därför berättar jag även det här för er. För vi har ju inga hemligheter för varandra, inte sant?




För övrigt så ser jag mig fortfarande inte som någon äckel-gubbe...

Jag var ute och...

...gick idag, eller motionera som man säger. Brukar göra det ibland, känns rätt bra.

Brukar starta i en rätt positiv anda, raska steg och ett litet leende på läpparna. Det här med hösten, jag börjar gilla det. Finns liksom mycket färger och är fortfarande ganska varmt. Mycket att tycka om.

Innan jag börjar låta allt för mycket som Ernst så klipper jag där, går inte in mer på beskrivningen, känns inte bra. Blir lite obekväm.


Jag traskar på i ett bra tempo och det dröjer inte länge förrän jag möter folk. En tjej och hennes kille kommer mot mig. Dom ler lite mot mig. Jag tittar bort. Efter det får jag lite dåligt samvete. Varför log jag inte tillbaka mot det där trevliga paret? Dom som bara ville vara lite snälla.

Jag hinner inte fortsätta mer än 30 meter förrän jag möts av ännu ett par.

Nu tänker jag, det här är min chans att bli av med lite av mitt dåliga samvete Jag ler lite mot dom och nickar till, precis sådär som man gjorde förr i tiden, minns ni?.

Dom tittar på mig med lite tveksamma ögon. Finns en osäkerhet i tjejens blick.
Hans blick säger "kommer du ett steg närmare oss så slår jag till dig".

När jag passerat tänker dom säkert, varför kommer den där äckliga gubben och ler mot oss?


Jag känner mig lite äcklig när jag går vidare, tänker att det är sådana som jag som folk är lite rädda för när dom är ute och går.

Jag mumlar lite för mig själv att jag är minsann ingen äckel-gubbe och går vidare med skamsen hållning tills jag kommer hem...

Jay Z, en Anka Och...Schyffert

Jag sitter och kollar på Skavlan. Dom har lyckats bra den här veckan med att få in intressanta människor. Anna Anka som talar utan att tänka, men gör det förvånansvärt bra. Henrik Schyffert som ja, han är som vanligt.

Men det mest intressanta och nu snackar vi något riktigt stort. Dom har lyckats få dit Jay Z! En person som har gått från knarklangare till en av världens absolut största artister. En person som måste ha så fantastiskt mycket intressant att berätta om.

Men till min stora besvikelse så levererar inte intervjun som den borde. Den kommer liksom aldrig igång, det blir inget flyt i den.

Är det Jay Z:s fel?

Självklart inte.

Det är den där satans norrbaggen. Hur kan man ta in gäster från utlandet när fanskapet inte kan föra en normal disskution på engelska? Han ställer dom konstigaste frågorna som Jay Z i princip har svarat på i den tidigare frågan.

Skavlan sitter även och ler när Jay Z berättar om hur han istället för en normal uppväxt fick vara med om att se folk i samma ålder springa runt med vapen och skjuta på öppen gata.

Han sitter och ler! Det verkar inte som han förstår vad Jay Z säger.


Dessutom pratar han på det som så smickrande kallas "bebis-engelska", otroligt pinsamt. Jag skäms som svensk. Jag får skämmas som svensk för en norrman.

Kan inte bara SVT sätta honom på vädret som TV4 har gjort med Tone?



Går jag på för hårt? Han har ju faktiskt vunnit priser för sitt program. Han är ganska aktad i branschen.

Är det jag som kanske går för långt och överdriver det hela?


Förlåter ni mig i så fall? Kan vi starta om? Jag lovar att inte tappa fattningen igen.

Minns ni inlägget från igår? Alla är värda en andra chans, inte sant?



Eh helvete Skavlan, du förstörde min kväll.

Människor i kris

Jag satt och tittade på Lyxfällan ikväll, rätt underskattat program egentligen.

Visst, det handlar till 99% om människor som bara låter sina liv och ekonomi förfalla. Dom står och tittar upp utan att se att hela jävla grunden som dom stod på tidigare har rasat ihop.

Skulle kunna skriva en hel bok om vad jag tycker om sådana människor. Visst, saker som förlorat jobb och andra saker som man inte kan rå på, när sådant händer förtår jag. Då är det inte lätt.

Men när man tar sms-lån för att köpa ny TV, dator och dylikt då kan jag inte låta bli att tycka att det är rätt åt dom att hamna i skiten. Jag tycker inte alls synd om dom.


Men för dessa människor så är det bra att det finns ett program som Lyxfällan.

Det ger dom en chans att rätta till det dom gjort fel tidigare.


Jag antar att alla har rätt till en andra chans, inte sant?

Helikopter-ligan

Kan inte låta bli att se upp till det här gänget. Dom gör den perfekta stöten.
Men inte bara det, dom gör det med en fucking helikopter!

Vi snackar om ruskigt kyliga snubbar nu.

Dom gör det även utan att skada någon vilket ger dom mer respekt.

Blir kul att se filmen om den här stöten. För det förstår ni väl, kära läsare, det kommer göras en film om det här!


Dom är värda varenda krona dom fått med sig!

feber och halsont

Idag vaknade jag upp med feber och halsont.

Jag vet inte, men jag känner mig svag när sånt här inträffar.
Känner mig ynklig, ser det som ett fruktansvärt nederlag.
Jag borde vara starkare än er andra satar som råkar ut för influensan.

Men sanningen är nog den att jag är precis lika svag som er. Ja ni hörde helt rätt. Ni ser självklart det här som något stort, kanske rent av lite häftigt. "Wow, MB är sjuk, precis som jag" tänker ni.


Men det är kanske bara att inse, jag är tydligen ingen superhjälte...


Om nu inte influensan är som min kryptonit! Så måste det vara!

Era satans jävlar, mig besegrar ni aldrig.

En kort grej bara

Vad är det med tjejer och deras öppna prat om sin mens?

Jag kan inte förstå det.

"Idag har jag sådan mensvärk" kan man höra överallt. Det spelar ingen roll om det är på msn, facebook eller om man så är på en buss. Dom pratar ALLTID öppet om det?

Förstår att jag får precis alla tjejer emot mig nu men sanningen är att VI VILL INTE HÖRA OM DET!

Det finns något otäckt i det där att blö.

Fan nu kommer jag tänka på mens hela kvällen....Satans helvete.

Sen en annan sak tjejer. Ni skulle bara veta hur det är att vara riktigt förkylda. Då kan jag säga, då har man rätt att klaga!

Känns som jag sålt mig själv

Var ett intressant snack idag i skolan. På en rast kom vi in på olika serier som man var tvungen att ladda hem.....Eller jag menar, kolla på tv på så fort ett nytt avsnitt kommit ut.

Det är rätt otäckt vilken drog det kan bli.

Den serie som jag följer slaviskt är Entourage, sjukt jävla bra... Snygga brudar och coola bilar. Handlar om livet man vill leva, men som man förmodligen aldrig kommer uppnå.

Lost är en annan bra serie. "We have to go back Kate, we have to go back". Kan vara en av dom bästa säsongs avslutningar som någonsin gjorts. FANTASTISKT!


Sen fanns det folk som följde True Blood. Jag måste erkänna att jag är en av dem. Men jag gör det inte för att jag gillar serien. Visst, den duger att kolla på men jag tycker att den har blivit dålig. Det är dåliga skådespelare och tråkig handling...

Varför slutar jag inte kolla på den då? Jag kan INTE. Jag har försökt.

Jag känner mig som en pundare som vill sluta, men sen kommer den där känslan. Känslan av att jag måste ha, även fast jag inte vill. BEGÄRET ÄR FÖR STORT! Jag vet att denna drog i det långa loppet bara tar ner mig, att jag inte kommer känna någon längre njutning.

MEN JAG SKA BARA SE EN SISTA GÅNG, NÄSTA VECKA SLUTAR JAG!

Nej jag har inte den styrkan. Fan ta mig själv! Jag känner mig billig, nästan som att jag sålt mig själv... Ingen rolig känsla kan jag intyga.


Jag har även några mindre smickrande serier på min lista, men dom kommer jag inte gå in på, det får räcka med det här...

Nu kommer det

Jag sitter och slö surfar lite samtidigt som jag har tvn på. Kollar runt på olika sidor, vissa mer intressanta än andra.

Vädret har börjat och där står som vanligt en vacker dam och spekulerar i hur det kommer se ut de kommande dagarna

Plötsligt hajar jag till, fryser liksom till i hela kroppen. Hon står och säger precis det som får mig att känna sådan bitterhet. "Värmen sjunker sakta" och den biten. Men sen, efter att hon sagt just det där... Så säger hon, "så finns det även risk för snö". Jag river mitt hår likt matadoren i Ferdinand, faller ner på knä och börjar gråta av ilska.

Nej okej, det är överdrift. Men jag blir så förbannad. Hatar verkligen det här. Vill inte att sommaren ska dö. Känns bara så, kallt...

Bakis-Söndag

Det är något helt fantastiskt vad dåligt jag mår dagen efter. Det handlar oftast inte om att jag druckit för mycket eller så. Inte alls. Det handlar om ångest. Satan vilken ångest jag får. Jag tänker på allt jag borde göra, allt jag inte gjort. Blir en ond cirkel och det håller alltid i sig hela dagen.

Efter en Bakis-Söndag längtar jag till måndagen, då kan man brottas med studierna istället...


Kom att tänka på en annan sak också. Är det för tidigt att börja längta efter sommar redan nu?

Jag tror nästan det....

Man kan säga att...

sommaren kommit sent det här året.

Jag kollar på klockan och ser att datumet står på 12 September och jag ställer mig självklart den berättigade frågan: Var fan var värmen och solen under Juni-Juli-Augusti ("Allt känns mycket lättare då", som Penga-Gessle hade sagt).

Nu när semestrar har passerat och folk sitter inne på sina kontor eller i skolbänkarna för den delen, så känns det bara som ett stort slöseri med soltimmar.

Jag kan tänka mig att den satans väder-guden sitter där uppe med uppsträckt finger och tittar ner på oss och skrattar hånfullt.

Den självgode saten...

Nu är det helg och vädret är fortfarande fantastiskt och jag sitter här, vid datorn och har bestämt mig för att börja skriva i den här nedrans bloggen.

Vad fan är det för fel på mig?

Vad du än gör ta inga råd från mig, jag vet dom fungerar inget bra.

Att skriva en blogg kan ses som en enkel sak. Allt handlar om ständigt återkommande. Minst 2-3 inlägg om dagen, helst upp mot 5.

Stannar det här? Självklart inte. Du måste även leverera något som läsaren fastnar för, en egen nisch som gör att dom känner sig tvungna att återkomma tillbaka varje dag för att ta del av dina åsikter.

Kort och gott,SKAPA ETT BEGÄR HOS LÄSAREN!

Kan jag då säga att jag levt upp till det?

Ställer mig mycket tveksam till det. Ett ärligt svar är självklart nej.


Kommer jag klara av det nu då? Åter igen, självklart inte. Men jag kommer göra ett försök.

Vad mer kan man begära?

Teknik helvete

tekniska grejer är fantastiskt kul. Hela samhället kretsar kring dessa saker. Tidigare i år köpte jag en platt-tv. Jag stod emot länge. Mycket pga att jag väntat på att grejerna skulle utvecklas och bli billigare. Hur kunde vissa köpa en tv för 20tusen då när det slog igenom? Nu när det gått 3 år så skulle man kunna få samma tv för 5-6 tusen? Visst, så är det med alla tekniska saker, dom minskar i värde fantastiskt snabbt. Men förut var de ett ruskigt överpris på grejerna. Is i magen för fan!

Jag har även en bärbardator som jag kopplat ihop med min tv. Dock har jag problemet att bilden inte synkar ihop med ljudet och för en film älskare käre vänner, är det döden... Fan va förbannad jag blir när sakerna inte fungera som det ska.





Hur kan man då sammanfatta detta ointressanta inlägg? tekniken är underbar, när skiten funkar som den ska.... .

Sandstorm i sahara

Det kunde man ge sig fan på! Precis när jag börjar skriva om vårkänsla och T-shirt med solbrillor så får man en slaskvåt handske i ansiktet. Blir jag förvånad? Nej, verkligen inte. Jag tittar ut och ser hur snön yr likt en sandstorm i Sahara. Fan så tråkigt. Men en liten tröst är att dom säger -med dom menar jag "experterna", som aldrig har fel- att det ska bli 10 grader varmt nästa vecka. Då jävlar snö helvete, vem kommer stå och garva då?

Ge mig pengarna, jag levererar!

Efter att ha spenderat några dagar i sjuksängen så känner jag en fruktansvärd rastlöshhet.
Jag tror att jag har kollat igenom säkert 6-8 nya filmer den här veckan.

Det är inte så att jag tycker det är jobbigt, jag gillar film. Men hur kan det komma sig egentligen att en del filmer blir gjorda?
Vissa har sådan fruktansvärt dålig handling att jag nästan skulle vilja påstå att jag skulle kunna gjort det bättre. För att inte tala om skådespelar insatserna. Nej, ge mig en rejäl budget så ska jag fan sätta ihop en storslagen film, idéer finns.
Jag tänker Oscars, tänker Caen. Det här kan bli stort. Ge mig pengarna, jag levererar!

T-shirt vs vinterjacka

Det största vårtecknet är här. Då menar jag inte blommor som börjar slå ut, inte att löven börjar komma. Jag menar självklart att alla solbrillorna börjar hitta fram.

Rätt kul egentligen. Så fort vi får lite sol här i Sverige så ska vi ta på oss brillorna och leva "CA livet". Drömma oss bort. Sitta på Å bryggan och fantisera att vi sitter på en solig pir i Santa Monica. Rätt härlig känsla.


Våren är rätt fin på det sättet att man verkligen kan se en snubbe kommer i T-shirt och glajorna på medan någon annan kommer i tjock vinterjacka och mössa. Det är lugnt kontrasternas årstid. Jag gillar det.

Otrevliga grannar

Hallå där, har varit borta ett tag... Gör ett nytt försök.

Jag sitter här och tänker på en sak. Jag hade en liten förfest hos mig i lördags.
Absolut inget märkvärdigt alls, det var lugnt. Det spelades lite musik på lagom nivå.
Klockan 22:30 ringer en granne på dörren och jag går och öppnar. Ingen står där. Sen hör jag från våningen nedanför hur en kvinna skriker, "STÄNG AV MUSIKEN!".

Då är min fråga, är det acceptabelt beteende att stå och skrika mot sina grannar i trapphuset? Speciellt då jag aldrig haft någon som helst fest innan och framför allt när det inte spelas speciellt hög musik alls?

Jag tycker inte det. Den här kvinnan har jag träffat i hissen efter det här och hon säger inte ett ord. Jag säger inget heller, den fege sate som jag är. Egentligen skulle jag bara vilja fråga hur hon tänker, hur hon funkar?

Det här är samma kvinna som håller mig vaken på nätterna med sin fruktansvärda rökhosta. Hon ger sig aldrig. Öronproppar är ett måste för att somna in. Går jag ner och skriker på henne? Nej det gör jag inte. Dessutom står hon och röker på balkongen och all rök kommer förstås in i min lägenhet. Klagar jag på henne för det? Nej. Varför? Jo för att det är sådant man får räkna med när man bor i lägenhet inne i stan. Det är inte tyst. Man kan inte kräva att allt ska vara perfekt hela tiden.


Varför kan man inte ha en granne som i Beck istället? En som kommer och frågar om man vill ha en stänkare. Det skulle vara betydligt mycket trevligare.