Jag Skyller Allt På Den Här Stan

Då har man tagit sig igenom den värsta fylle frossan. Jag har legat i fosterställning på golvet och sovit bort den värsta biten. Den ångest jag känner dagen efter en utgång får mig att ställa mig frågan, är de värt det? och svaret blir ett rungande: njaaee. För det är dagen efter alla mina mörka tankar kommer fram, tankar på saker jag borde ta tag i och saker som jag inte kan göra något åt, men som ändå får mig att må dåligt. Det som kändes så rätt kvällen innan känns idag så jävla fel. Saker jag gjorde, varför gjorde jag det? Jag stod på det där jävla golvet och uppförde mig precis som jag gjorde för cirka 6 år sen och levde i något slags pubertalt kåthets-träsk. Då jag högg på allt och alla. Då hade jag den bilden av ju fler desto bättre, men riktigt så funkar det inte länger. Men lik förbannat så stod jag där och allt kändes så rätt. Det svineriet, ja för det är precis vad det är, äcklar mig. Så jag lovar, kunde jag vrida tillbaka tiden så skulle jag fan göra de. Men riktigt så funkar det inte, nu får man leva med det man gjort. ta lärdom och gå vidare. som jag inte sagt så förr också.



Kvällen slutade hos 2 tjejer jag inte träffat förut, tjejer som jag inte kommer ihåg namnen på idag och heller inte gjorde igår.. Där var jag och polarn i 5 timmar innan vi orka ta stegen ut från lägenheten och började gången mot våra egna lyor. När jag vandrar hem så känner jag hur tankarna börjar fyllas på samtidigt som alkoholen börjar försvinna ur min kropp. och den stora frågan som dyker upp är "vafan gör jag så mkt jag inte kan stå för dagen efter?". Jag har inget bra svar på det. Jag skyller allt på den här stan...